Tankar som plågar

Detta är inte något elakt från min sida (och jag hoppas verkligen inte du blir ledsen), utan bara i all välmening en tanke som du kanske ska tänka på nästa gång du träffar en kille. Jag har läst din blogg ett tag och det verkar som att alla killar du träffar på något vis dumpar dig efter en kort stund.



Ja, man kan fråga efter två gånger. MEN, det gör man inte! Då brukar det gå åt skogen....Always!



Killar gillar söta tjejer som inte ställer jobbiga frågor, inte tjejer som frågar "om vi är i ett förhållande?" efter 2:a gången man ses.

För det är ju det du gör om du ställer frågan: Vad är vi? Du kanske inte tycker det själv, men i andras ögon blir så fallet tyvärr.

Tjejer som är så PÅ skrämmer killar...och vissa tjejer också för den delen.

Ingen vill ha någon som är så på, flåsar en i nacken som en hund och efter andra gången man ses, så får man en fråga vart detta är på väg....

Man vet kanske inte själv vad man känner efter bara två gånger, väldigt få människor vet, och får man den frågan brukar det automatiskt bli att personen som frågade går Fetbort.

Får man en sådan fråga anses du säkerligen i mångas ögon som väldigt gåpåig, väldigt frågig, lite desperat och kanske till och med tjatig.



Jag vet att jag inte känner dig, och du kanske rent utav blir förbannad på det jag skriver. Men som jag sa innan, jag skriver inte detta till dig för att göra dig arg eller ledsen. Men jag känner dig genom det du skriver i din blogg om just DIG som person.



Jag har nog dejtat väldigt många fler killar än många andra...och idag jag har lärt mig väldigt mycket utav det! Jag har suttit precis som du, gråtit floder, och undrat VAD FAN JAG GJORDE FÖR FEL!?!? Varför är alla killar så dumma i huvudet, varför vill ingen ha mig, vad gjorde jag för fel? Bla bla bla.... För jag tyckte inte jag gjorde något fel.

Jag som var så snäll, så söt, så förstående, så tacksam, så kåt och fan vette vad. Men någonstans så började jag inse att alla dessa killarna har ju en gemensam nämnare, JAG. Det kan ju inte vara fel på alla killarna, då måste det vara MIG (tyvärr) felet ligger hos.



Så jag gjorde tvärt emot vad jag alltid brukade göra. Jag betedde mig som en kille...

Jag svarade med ett sms, inte två.

Jag frågade aldrig om vi skulle ses, det fick han göra (Hur mycket det än kliade i mina fingrar)

Skulle vi ses, så frågade inte jag. Det fick han göra först.

Skulle vi ses igen, fick han fråga återigen.



Det sjuka är att med alla killar som jag testade detta med, resulterade i att de betedde sig som jag gjort förr.

De ringde, de smsade, de ville ses, de undrade vart detta var på väg...och fick jag frågan svarade jag bara...Tack och Hej då! För då konstigt nog ansåg jag dom som för PÅ, för tjatiga, för desperata. Jag kände mig på något vis inträngd i ett hörn utav dem, för jag visste ju inte själv vad jag ville. Och då var det faktiskt bara lättast att avsluta det hela.



Du säger: "Jag förstår inte vad jag gjorde för fel?!" Jag vet...du är för PÅ tjejen. Du skrämmer bort dom....Tro mig, jag vet...