Arg på mig själv

Jag vill så gärna säga:
- Åh vad glad jag är för din skull!
Men jag kan inte för
jag är egentligen inte det !

Bröt ihop i dag. Tårarna sprutade utan att jag grät
och jag kunde inte få dem att sluta.
Var så rädd för att jag inte skulle kunna sluta gråta.
Jag vill inte att någon ska se mig så här, vill inte vissa mig svag
och vill inte att folk ska veta att jag bryr mig.

Jag vill inte bli knäckt av någon. Men det var så länge sen jag grät
för jag har behållit allt inom mig och bitit ihop...
Jag vet att det inte fungerar och att det bara är en tidsfråga innan
allt kommer till ytan. Men jag är så rädd att jag
inte ska kunna sluta gråta om jag väl börjar...