Mycket  tankar som snurrar
runt i huvudet nu. Men ändå
infinner sig en skön känsla
inom mig. Snart kanske jag
äntligen är fri? Fri från det jag
en gång kände så starkt för.

Ja, jag är ännu inte helt fri förstås,
men ifrån den värsta känslan.

Kanske blir jag hel igen en dag?

För det kan ju behövas menar jag, 
efter snart 2 långa hemska månader.

Jag har känt  en otrolig längtan, ångest,
ilska, ledsamhet, ensamhet, förtvivlan,
men jag har också samtidigt känt glädje
och lycka. Vissa dagar har varit  rent utav
hemska medan andra dagar , så har jag
inte känt någonting, men så är det ju för alla
människor när man saknar någon speciell
person i sitt liv så mycket att det gör ont i hjärtat. ♥