Läste på en annan blogg
idag om folks liv. Det var om
människor som inte hade några liv.
Ja eller de hade ett men rätt
tragiska dvs tråkiga. Hemmasittare
som det stod. Folk som satt hemma
hela tiden och klappade katterna. Ha ha
hmm...det är jag det !

Tyvärr kände jag igen mig där
lite. Mitt stora intresse är träning
men med min ekonomi just nu denna
månaden så har jag inte råd med ett träningskort.
Så jag tränar på jobbet men inte varje dag, för VEM
vlll vara på jobbet jämt? Jag tycker om mitt
jobb, men vill därifrrån när jag slutat.

Så här sitter man patetiskt nog varje dag
framför dumburken och datorn och knapprar.
När jag var yngre umgicks jag jämt med vänner.
Varför gör du inte det nu tänker ni?

Nä jag har inga vänner längre... eller det är
klart jag har, men inte som har tid på vardagar.
Knappt helgerna heller så tragiskt nog är jag rätt
ensam. Det är ju för att jag 30+ nu snart och de flesta
har sambo och familj. Jag har  tyvärr inget av detta och
då är man rätt ensam. Men det är klart att jag vill ha allt
det där men det går inte så bra med det där.

Skaffa nya vänner då tänker ni. Det är lättare sagt än
gjort kan jag säga. Men visst det är drömmen...att hitta
någon att spendera sin tid med antingen en ny vän eller
helst av allt en pojkvän, en framtida sambo. Helgerna
är värst. Av 52 helger förra året var jag ensam 18 av dem
oftast hela helgerna. Jätte tragiskt när jag tänker efter.
Nä uppryckning ! Jag ska ta tag i detta genast.