Det är första gången
jag verkligen vågar säga ifrån
till dig vad jag tycker. Jag brukar
alltid hålla käften men nu kände
jag att jag måste säga ifrån.

Det är första gången sen du
och jag lärde känna varandra och
som du och jag ens bråkar och visst
jag kan inte ta det. Kritiken var för hård!

Jag kan säga så här : Du tog det
inte så jävla bra du heller. Nu vet
du hur det känns att bli kritiserad
hela tiden!

Det är jävligt synd, att du inte
kan ta en diskussion, utan du dissar
mig totalt när jag försöker ordna upp
alla missförstånd genom att ringa dig,
sms:a & prata med dig på msn.
  
Synd att du ska vara så jävla elak
och inte svara mig! Tror du att det blir
bättre mellan oss på det sättet eller?

Jag skrev ändå också att alla vänner
bråkar ibland men jag älskar dig ändå.
Varför kan du inte ens svara när jag ringer ?

 
  
Lågt..mycket lågt! Jag är så jävla ledsen över det här
och besviken på ditt agerande! Det är heller inte
moget  av mig och  säga detta här.

Det är heller inte moget och säga att du ska vara en
åsiktslös och likgiltig vän. Det sa jag aldrig att du skulle vara.
Jag sa att du är för hård emot mig jag har ALDRIG varit så
elak emot dig som du är emot mig nu.