En bit av mig dog precis..
Du vet att jag hatar att bli
kritiserad och visst det gör väl alla?
Självförtroendet som var på
topp blev helt plötsligt lika med noll.

Du vet det är inte ofta jag kritiserar dig.
Jag gillar inte sådant. Visst man måste
kunna vara ärlig, men vad hände
med vänner som stöttar varandra?

Men nu menar jag för
sådant som hänt för
väldigt många år sen.

Den jag var 2003, den delen
av mig är jag inte nu längre.
Men det känns som att du
tror det, trots att du borde
veta vid det här laget att
jag inte är det längre.

Du känner mig fast det
verkar inte som att du tror
det ibland. Eller är det jag
som tror att du gör det, fast
du inte gör det ett skit?
  
Är inte speciellt happy just nu.