Är det värt det? Allt grubblande, är det värt det?

Japp så löd frågan till mig idag på jobbet. Frågan var ju inte ifrån vilken person som helst heller och den frågan har jag nog ställt mig en sisådär 1000 ggr till mig själv senaste året!  Eller ja ett antal tusen ggr hela mitt liv när jag tänker efter. Jag har kommit fram till att det  är det, men ändå inte och jag inte ens komma fram till vad jag vill.

Det är konstigt vad människor kan göra för stora intryck på en här i livet. Så stora intryck att man har problem med att släppa taget utan man fortsätter att älta, älta och älta. Till slut blir man ju tokig men nä hä då man fortsätter att älta ändå.

Ältar man för ältandets skull eller ältar man för att det är roligt eller? NÄ man ältar för att man inte kan släppa, för att man vill komma fram till en lösning som man mår bra av. Man ältar för att få sig själv att våga ta steget och öppna sig och berätta så lyfter man luren slår numret och personen, vännen, familjen, svarar, man har förberett sig själv på alla frågor man vill ställa. Så pratar man rätt länge , men man säger inte det man vill egentligen säga utan man går bara runt ämnet. Eller så pratar man om något helt annat än det man egentligen ringde för.

Man kan inte tro att man är 30 år när man tänker på hur feg man känner sig när man inte vågar fråga det man vill, men livet är inte lätt. Vare sig det handlar om vänskap, familjen eller om kärlek.