En bekännelse

Det känns både skönt men samtidigt tomt nu. Nu när jag äntligen sagt det jag försökt säga till dig i nästan 8 månader men nu är det äntligen gjort! Det kanske inte var på det smartaste sättet och jag kanske skulle hållt inne med viss information som jag känner men nu finns det ingen återvändo. Brevet är skickat och kanske är det läst jag vet inte men nu vet DU vad jag känner. Det är upp till dig om vi fortfarande kan vara vänner trots att jag känner vad jag känner.

Känslan går säkert över om någon månad eller så. Det är bara svårt nu för jag har ju känt det här så länge. Jag ville inte att det skulle bli så här som det blev men jag kan inte rå för vad jag känner. Det bara är så, känn dig smickrad istället för arg...eller vad nu känner för jag vet inte. Du har inte svarat mig.

Jag är bara en liten tjej som är kär...Vad jag vet är det inget brott...
Det har varit Du länge nu och med tiden läker alla sår men detta sår kommer ta låååång tid.