783:e dagen i fångenskap.
Mina kidnappare fortsätter
att tortera mig med bisarra
dinglande saker.

De frossar i färskt kött medans
jag tvingas att leva på torrfoder
och slemmig burkmat.
Det enda som håller igång hoppet
är att jag en dag ska lyckas rymma
och den milda tillfredsställande jag
får för att klösa på möblerna.

Imorgon ska jag ev äta ännu
en krukväxt. Idag misslyckades jag
ännu en gång att döda mina kidnappare
genom att försöka fälla dem med min kropp,
jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans tvingade
jag fram en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg
lägg en  på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av, lade den
huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till
mina kidnappare på väg vad jag är kapabel till, så att de
ska gå runt i ständig skräck.

Bemötandet jag fick var en massa klappande, kramande
och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som jag planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp vid någon sorts
sammanskomst. Jag blev placerad i isolering under
mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och
höra deras brottsstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst pga min kraftfulla förmåga att
av något de refererar till allergi, jag måste komma
underfund med vad detta är så jag kan använda det
till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare
och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem,
inför risken att någon skulle tjalla. 
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men
återvänder frivilligt, han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. 
Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag
är övertygad om att han rapporterar varenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är jag för tillfället
i säkerhet, men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga
innan mina planer slår i verket. 

http://www.rixfm.com/webbradio/frameset.php?type=audio&id=3529