Ensamheten tär...

Det är nog nästan 4:e helgen i rad som jag är ensam...det är aldrig någon som vill hitta på något. Alla har ju sitt och sina familjer eller pojkvänner. I början kändes det som en lättnad att ha flyttat hem igen nu tär det lika mycket som det gjorde i värnamo. Jag är lika ensam här som jag var där borta. Det spelar ju inte direkt någon roll om jag skaffar mig en hobby ja man träffar ju lite nytt folk men frågan är om jag kommer umgås med dem på helgerna då man inte dyker bara för det.

Jag försöker tänka på dem lyckliga stunderna det vill säga min födelsedagsfest men mest på helgen då jag fyllde år. Det var då jag var som lyckligaste på väldigt länge och det var då min bästa vän var här. Att bara ha någon som gick omkring i lägenheten var skönt , som inte är luddig och har fyra ben :P dvs mina katter.